REPORTAGE

Coronas verklighet samlar oss digitalt. Experter och brukare ger sina synpunkter, om Islands exempel i kristid, om den tacksamma naturen och det internationella samarbetets betydelse för att identifiera de utsatta grupperna i samhället.

Åttans radionyheter drar igång en till dag i corona-Finland en solig onsdagsmorgon. En brukare på ett arrangerat boende berättar i nyheterna om hur coronakrisen inverkar på hens vardag, hur ensamt det vore om inte det fanns internet.

Samma morgon samlas ett antal personer på nätet över en kopp kaffe med en lite annan agenda, det heter Frukostsnack och arrangeras av SAMS. Dessa träffar, ursprungligen avsedda att ske i verkliga miljöer med gemensam frukost, dirigeras in i den digitala verkligheten av omständigheterna.

Träffen handlar om livet med funktionsnedsättning i coronakrisen ur det internationella samarbetets perspektiv. Det är så oerhört viktigt för oss att få träffas, och det gör vi oavsett begrepp som social distansering, ett olyckligt begrepp, enligt svensken Maria Montefusco, sekreterare för Nordiska ministerrådets Funktionshindersråd, vars sekretariat ombesörjs av Nordens välfärdscenter i Stockholm. Funktionshindersrådets medlemmar har till hälften utsetts av de nordiska ländernas regeringar och till hälften av funktionshindersorganisationer. Just nu lyfter Funktionshindersrådet coronakrisen som ett nordiskt samarbetstema.

Mötet där också Pirkko Mahlamäki, generalsekreterare för Finlands Handikappforum berättar om sina iakttagelser har lockat nordisk representation. Det digitala mötesforumet kan nog sägas sänka på tröskeln som flyg och boende innebär. Sverige, Danmark, Färöarna och Finland är representerade.

Krislärdomar?

Mitt i krisen är det för tidigt att dra slutsatser, berättar Montefusco. Vi kan plocka lärdomsfrukterna efteråt. Det är känt att de nordiska länderna har sina olika sätt att tackla den pågående krisen, men det finns helt klart ett intresse att samarbeta, delvis nödtvunget, när det gäller funktionshinder och situationen för personer med funktionsnedsättning eller kroniska sjukdomar. Ingen har ännu bildat sig en komplett uppfattning, facit får vi först senare. Ovissheten om hur länge det här pågår är dessutom stor.

Däremot sitter islänningarna med ”facit på hand”, eller med vissa värdefulla insikter, efter finanskrisen med de isländska bankerna för dryga 10 år sedan.

-En viktig lärdom var hur viktigt det är att man måste satsa på att bygga upp människorna, inte bara systemet eller samhällsstrukturen, berättar Montefusco.

I Danmark har regeringen allokerat 10 miljoner danska kronor till danske handicaporganisationer för att i samarbete med andra organisationer förebygga ensamhet bland människor med funktionsnedsättning, berättar NVC:s Sif Holst som också är med på frukostsnacket.

En bra sak för Danmark, i ett läge där den allmänna diskussionen i världen, förstås mycket via media, tycks lägga stor tyngd vid de ålderstigna på tal om riskgrupper, och inte vid funktionsvariationer.

Naturen tackar

Annika Skog, född 1975, skriver från ett servicehem i Borgå på Facebooks chatt där vi kommit överens om intervju. Hon har en pragmatisk syn på det rådande läget.

Jag flyttade nu i förra oktober till servicehus. Så här är vi helt isolerade så ingen av oss skall kunna få och hoppas inte får Corona. Socialen bestämde att jag skall bo på ett servicehus för började behöva så mycket hjälp och haft otur, ramlat ganska mycket och har osteoporos.

Umgås du nu bara på nätet med dina vänner, istället för att träffas? Hur känns det?

Joo vi ska inte ses, först tidigast efter den 30.5 i år. Huvudsaken att vi har kontakt på något sätt. Mest blir det chatt och textare, t.o.m. ibland vanliga samtal.

Jag ber Skog nämna vad hon ser som positivt med den rådande krisen.

Nå, det de berättat är att naturen tackar, mera vilda djur finns och i mellanöstern renare luft.

När Skog var riktigt ung, bara 10 dagar, hade hon hjärnhinneinflammation och som en följdsjukdom av det fick hon vattenskalle. När hon var 13 år gjordes vårdfel som förlamade henne.

Positivt samarbete

Maria Montefusco, som bor på en ö utanför Stockholm med man och tre barn, jobbar på Nordens Välfärdscenter NVC. Hon beskriver sig som nyfiken, engagerad och är en lite grubblande person: hon gillar att diskutera, reflektera och lära sig nytt. Hon har arbetat över sju år med funktionshinderfrågor vid NVC.

Hon talar om det nordiska välfärdssamarbetet, att hon rent konkret planerar Funktionshindersrådets möten som har olika tema. Hon har ett nordiskt material från senaste mötet där man diskuterat spridningen av covid-19. På NVC:s webbsida läser vi: ”Genom Rådet för nordiskt samarbete pågår just nu en kartläggning av situationen för personer med funktionsnedsättning och de insatser som genomförs på grund av coronasmittan i Norden.”

Just nu arbetar vi med att se på hur länderna säkerställer rättigheter för personer med funktionshinder, med stöd av FN-konventionen.

Hon berömmer den förmåga att strukturera sig i tätt nordiskt samarbete som hon bevittnat på rådets möte: högt deltagande, samtidigt som alla är tungt belastade. Det är ju inte obligatoriskt utan bygger på engagemang och intresse.

Vilka tre positiva saker ser Montefusco med coronakrisen?

Det nödtvungna samarbetet över verksamheter och sektorer som ökat, tvånget till digitala möten, positivt med tanke på digitaliseringen, och uppdagandet av sårbarheten i olika samhällsgrupper. Flera av de såbara grupper som lyfts fram nu var tidigare helt osynliggjorda.

I skrivande stund är resultaten av kartläggningen så färska att vi tyvärr inte kan ta del av dem. Ett mål med kartläggningen är att utveckla projektförslag för nordiskt samarbete om konsekvenser av pandemin, hur ett funktionshindersperspektiv bättre kan beaktas i kris- och katastrofberedskap samt i uppbyggnad av samhällsekonomin efter krisen.

TEXT: PATRIK SIMBERG • FOTO: PRIVAT