INTERVJU

Juris kandidat Kristina Stenman är med sin gedigna erfarenhet utan tvivel rätt person som greppar styret på diskrimineringsombudsmannens byrå i Helsingfors för de fem följande åren. Frågor runt likabehandling har varit en röd tråd i hennes karriär och hon har följt tuffa levnadsöden och livssituationer på nära håll.

Diskrimineringsombudsmannen har ett viktigt mandat även på det kommunala planet.

– Allas möjlighet att delta i samhället, stadsmiljöer som måste ses över så de blir hinderfria, bostadsfrågor och så vidare, räknar Kristina Stenman upp och glider rätt in i funktionsrättsfrågor.

Av cirka tusen individuella fall per år som kommer till diskrimineringsombudsmannens bord gäller de flesta personer med funktionsvariationer.

– Likabehandlingen främjas via våra olika case och samtidigt ges ärendena offentlighet och välbehövlig synlighet. Det är ett mångsidigt och intressant uppdrag.

Byrån kan inte hjälpa i alla ärenden men ser det som viktigt att ge ett svar åt alla.

Det är kanske inte det svar de vill ha men det är viktigt att lyfta fram frågorna.

Lagen ger sedan olika möjligheter hur man kan gå vidare. Ibland kan det bli förlikning eller ärendet kan gå vidare till jämställdhets- och diskri­mineringsnämnden.

– Myndighetsprocesserna är tuffa för den enskilda mänskan eftersom de tar tid och hjälper kanske inte genast. Det tar länge innan ärenden går vidare.

Individen behöver stöd från annat håll också i en tung process.

– Man ska inte behöva kämpa ensam. Oavsett vilken typ av diskriminering det handlar om ska det finnas institutioner som arbetar för offren! Sådana som stöder och ser till att ärendet går framåt.

– Vi har mycket kontakt till fältet och får höra om individuella situationer och problem. Samarbetet med funktionshinderorganisationerna är smidigt via en egen delegation bestående av medborgarorganisationsrepresentanter.

Kristina Stenman

Ålder: 58.

Bor: I Vasa och Helsingfors.

Familj: Man och två vuxna söner, 24 och 26 år.

Utbildning: Juris kandidat.

Ett plock i karriären: Stadsdirektör i Vasa. Lång erfarenhet av invandrar- och flyktingfrågor på bl.a. Inrikesministeriet och Arbets- och näringsministeriet som migrationsdirektör. Jurist för asylsökande i Vasa och Jakobstad, Flyktingrådgivningen. Forskare i människorättsfrågor vid Åbo Akademi.

Aktuell som: Nyutsedd diskrimineringsombudsman från 1.8 med en mandatperiod på fem år. 

På fritiden: Läsa, gå i skogen, tid med familjen, teater och film.

Motto: Följ ditt hjärta då du gör livsval!

Engagemang

Kristina Stenmans första månad på nya jobbet har gått till att bekanta sig med kontor och kollegor.

– Jag känner mig väl emottagen! Folk jobbar mycket engagerat här med vår uppgift och det känns roligt och meningsfullt.

Kristina vågar inte ännu vid det här laget spika en helt entydig personlig målsättning för sitt uppdrag som diskrimineringsombudsman.

– Under mitt vuxna liv har mycket hänt inom det här området. Grundrättigheternas ställning har stärkts och den nya grundlagen är progressiv. Men jag är oroad för grundrättigheterna för alla. Om grundlagen ifrågasätts för någon viss grupp eller rättighet är alla i fara.

Institutionell diskriminering är ett annat orosmoment.

– Vi måste ge bättre möjlighet för alla, att man i utbildningen ser till att granska och anpassa strukturer.

– Det är en stor bit men vi måste jobba på varje dag.

Ett konkret exempel på resultatet av diskri­mi­nerings­ombudsmannens jobb är priset på rullstolsplatserna i Musikhuset i Helsingfors.

– Av någon anledning var dessa platser placerade i den dyraste delen vilket resulterade i att det helt enkelt blev för dyra biljetter. Det här fick vi upprett och nu har platserna rimligare priser.

Är det inte oroväckande att man i ”modern tid” gör så grova missar?

– Det har också skett framsteg, till exempel för sexuella och könsminoriteter. Vissa framsteg går snabbt.

Den krångliga arbetsmarknaden

Diskrimineringsombudsmannen har inte mandat att gå in på enskilda arbetsfall.

– Tillgängligheten till arbetsmarknaden är svår för funktionshindersektorn. Utbildningen går ofta bra men sedan finns det ingen arbetsplats. Det är tungt för en ung person.

Har man ett roligt och meningsfullt jobb där man trivs och upplever att man uppskattas så väger det upp helheten i livskvaliteten. Enligt lagen är det viktigt med en individuell utgångspunkt.

– Vilka är de rimliga anpassningarna? Det behöver inte handla om stora och invecklade saker. Man måste gå till individnivå för att söka de rätta lösningarna. En arbetsgivare kan vara rädd att det blir dyrt att anställa en person med särskilda behov. Men inte behöver det vara så, det kan handla om en tusenlapp.

– Alla måste också förstå att var och en av oss i något skede av sitt liv hämtar kostnader till samfundet.

Vi måste föra diskrimineringen bort från kostnadssidan.

– Mental hälsa är ännu också ett stigma i en rekryteringssituation. Ofta tar arbetsgivaren det säkra före det osäkra.

Upplever man att man är klart mer meriterad så kan man processa.

– Inom den offentliga sektorn är det lättare än inom privata sektorn. Men diskrimineringslagen gäller också rekryteringar.

Framtiden

Hur ser du på framtiden för vårt fält?

– I det stora hela har det skett framsteg och det rör sig åt rätt håll. Internationellt sett var konventionen om personer med funktionsvariationer ett stort steg. Om vi tänker globalt så finns det personer som lever i alldeles fruktansvärda förhållanden.

– En sak som man borde få ihop här på hemmaplan är helhetsreformen med handikappservicelagen och specialomsorgslagen som de hette tidigare. Det har man hållit på med nu redan i tjugo år.

Skolväsendet i Finland har tagit viktiga steg framåt i och med specialskolor och träningsskolor, men också en integrering av elever med särskilda behov.

– Det är också en väldigt viktigt och bra sak att man integrerar elever, att det i en finländsk skolklass finns elever med olika funktionsvariationer så att alla barn redan från början lär sig att vi alla är olika.

– Vad gäller unga mänskor är jag ganska optimistisk. De är överlag ganska toleranta.

Det myckna snacket om produktivitet ger Kristina Stenman inte mycket för.

– Man granskar den individuella prestationen ur produktivitetssynvinkel allt för mycket. Man ser inte tillräckligt många ur er målgrupp i arbetslivet. Här kunde vi gott titta västerut på goda exempel!

Diskriminerings­ombudsmannens uppdrag:

Övervaka att diskrimineringslagen följs, främja likabehandling och förebygga diskriminering. Ombudsmannen är också nationell rapportör om människohandel och övervakar att utlänningars rättigheter tillgodoses bland annat i samband med avlägsnande ur landet. Handhar frågor om diskriminering på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan orsak som gäller en personlig egenskap. Ombudsmannens uppdrag omfattar också främjande av förhållandena, rättigheterna och ställningen för sådana grupper som riskerar att utsättas för diskriminering, såsom utlänningar. Diskrimineringsombudsmannen är administrativt en del av justitieministeriet.

Jourtelefon med låg tröskel: tisdag, onsdag och torsdag klockan 10–12 på numret 029 5666 817.
Vi nås också per e-post (yvv@oikeus.fi).
På webbsidan www.syrjinta.fi kan man också lämna in en klagan via anmälningsblanketten.

TEXT och foto: DANIELA ANDERSSON