ERFARENHETER FRÅN FÄLTET

Ingen går oberörd ur detta år. Hur har undantagsläget på grund av coronaviruset påverkat vår målgrupp och våra förbund? Vi ger ordet till DUV Mellersta Nyland, SAMS vänverksamhet, FDUV, Svenska hörselförbundet och Psykosociala förbundet.

Ingen brist på kreativitet

På Psykosociala förbundet konstaterar vi att vardagen för dem som vanligtvis besöker någon av våra föreningar har påverkats mycket av coronakrisen. Nu kan man inte träffas fysiskt och få psykosocialt stöd på det sätt man är van vid.

Våra föreningar gör mycket gott och försöker anpassa verksamheten efter den rådande verkligheten, och det råder ingen brist på kreativitet – Psykosociala föreningen Contact i Jakobstad har till exempel arrangerat lågtröskelevenemanget ”Walk and talk” i skogen tillsammans med max 10 personer åt gången. Man pratar och ventilerar sina tankar om rådande situation och får samtidigt mötas (en bit på avstånd så klart). Några av våra föreningar har haft virtuella ”öppet hus”, andra ringer runt till de personer som normalt ansluter till föreningens verksamhet varje vecka, för att hjälpa och stöda varandra.

I Sydösterbotten har man kokat mat i samarbete med marthorna och församlingen på orten och därefter distribuerat maten till dem som behöver.

På förbundet distansarbetar alla anställda och vi funderar väldigt mycket på framtiden och hur vi ska planera verksamheten framöver. I vilken form ska vi hålla våra rehabiliteringskurser? Kan vi planera seminarier eller olika events till hösten eller ska vi skjuta upp sådana samarbeten till 2021? Hur kan vi hjälpa och stöda människor som behöver oss EFTER coronakrisen?

Både jag och mina kollegor är dock övertygade om att krisen även för med sig mycket gott. Klimatet påverkas positivt av att vi nätverkar mera digitalt, vi upplever att det finns en enorm vilja att hjälpa sina medmänniskor, och att många som vi pratar med har fått nya perspektiv på livet och insikter om vad man behöver för att må bra.

Pernilla Nylund är informatör på Psykosociala förbundet

Träffar över nätet funkat över förväntan

När det inte längre var möjligt att träffas fysiskt på grund av coronaviruset fick Steg för Steg, föreningen för och med personer med intellektuell funktions­nedsättning, tänka om. Många av deras medlemmar satt nu hemma utan normal sysselsättning och utan att träffa andra. Därför öppnade föreningen ett nätcafé – ett rum på nätet öppet för alla.

Ofta talas det om att personer med intellektuell funktionsnedsättning är en grupp vars behov inte tillgodoses då samhället blir allt mer digitalt. Därför var vi på FDUV också lite osäkra på om Steg för Stegs nätcafé skulle fungera och nå sitt syfte.

Men nätcaféerna har fungerat över förväntan! Förutom att många på sätt eller annat klarat av att delta har intresset varit stort. Som mest har omkring tjugo personer deltagit samtidigt och även många anhöriga har tackat för initiativet – det har förgyllt deras vuxna barns vardag.

Min kollega på Steg för Steg, Frank Lundgren, konstaterade klokt att så här i retrospektiv är det självklart att också många med intellektuell funktionsnedsättning skulle ta ett stort digiskutt framåt, precis som resten av samhället gjort, denna konstiga coronavår då knappt något varit som förut. På gått och ont var det kanske en världsomfattande pandemi som krävdes för att fler av oss skulle bli vana vid videosamtal och möten över nätet.

Genom nätcaféet har Steg för Steg dessutom nått ut till människor som av olika orsaker inte kunnat delta i föreningens fysiska träffar. En mamma till en ung kvinna med Downs syndrom konstaterade att dottern tyckt det varit jättespännande att få kontakt med människor som bor på andra ställen och höra hur de har det. Hon har också varit nöjd över att få ha sina egna möten, liksom föräldrarna som jobbat hemifrån och syskon som haft distansskola.

Under coronavåren har också vardagen på boendeenheterna satts på ända. Många i personalen vittnar om att besöksförbudet varit det besvärligaste av alla nya restriktioner. För många med intellektuell funktionsnedsättning kan det vara svårt att förstå varför mamma eller pappa inte får komma på besök, alternativt att man bara får träffas utomhus och på behörigt avstånd. Jag har talat med anhöriga som berättar att de aldrig tidigare varit så här länge ifrån sitt i dag vuxna barn.

Men också här har tekniken kommit till hjälp. Rätt fort fick man på många boenden i bruk pekplattor så att brukare kunnat hålla kontakt med sina anhöriga. Och det lär ha fungerat – över förväntan! Man är förvånad över hur stor glädje också de med stort stödbehov haft av den här typen av kontakt och detta är något som kommer att få en fortsättning även efter coronakrisen. Många anhöriga bor rätt långt från boendet och för dem med kommunikationssvårigheter funkar videosamtal mycket bättre än traditionella telefonsamtal då man kan visa runt i rummet och förklara på ett annat sätt.

Vi har kanske underskattat mångas förmåga att ta till sig den nya tekniken. Att många fler kan ha både nytta och glädje av att mötas över nätet. Inte alla, men många fler än vi trott. Kanske inte utan hjälp, men med rätt stöd går det bra.

Matilda Hemnell är informatör på FDUV

Reflektioner i ”coronatider”

Svenska hörselförbundets personal har distansarbetat sedan måndagen den 16 mars. Tidigare använde vi Skype varje vecka under kansliets veckomöte för att hålla kontakt med Siw som arbetar i Vasa. För första gången har veckomötena nu hållits regelbundet på Skype och Teams.

Både för- och nackdelar finns med att jobba hemifrån. Det är lättare att lägga arbetstiden lite som man vill och passa på att gå ut och under den soligare delen av dagen. Men det är också svårare att ”lämna jobbet på jobbet”. Datorn är nära till hands och det är så lätt att öppna den och ”jag ska bara, sa Alfons Åberg”…

Föreningsverksamheten har påverkats

När det gäller våra medlemsföreningar så har vardagen förändrats på flera sätt. Verksamhet har avstannat så gott som helt på grund av att många medlemmar hör till riskgruppen och avråds från att träffa andra människor.

Personer med hörselnedsättning sätter stort värde i att kunna träffas ”öga mot öga”. Känslan av gemenskap och samhörighet är speciellt viktig för personer med nedsatt hörsel. Nu har så gott som all verksamhet inom föreningarna ”lagts på is”. Också all kursverksamhet, alla evenemang och träffar inom förbundet är inställda och flyttade till hösten.

Vi har via mejl fått bekräftat att en del nu dessutom är oroade för att bli sjuka, inte bara i coronaviruset utan också i andra sjukdomar. Man är rädd för att man vid en eventuell sjukhusvistelse inte höra vad personalen säger, eftersom personalen nu använder munskydd och eventuellt också annan skyddsutrustning. En person med nedsatt hörsel behöver se munnen på den som pratar för att höra och förstå det som personen säger. Ofta pratar vårdpersonalen finska vilket gör det ännu svårare att förstå, för en person med svenska som modersmål.

Oro för framtiden

Ovissheten om hur länge undantagsläget skall pågå här i Finland oroar en del personer som har haft inbokade operationer, som till exempel cochleaimplantatoperation.

Personer har stått i kö för operation och nu är operationen uppskjuten på obestämd tid. Kommer man att stå kvar på kölistan, faller man bort från listan utan att bli opererad?

Förbundets evenemangskoordinator har ställts inför den tråkiga uppgiften att avboka föreläsare för våra evenemang. Många av de bokade föreläsarna är egenföretagare och har inget annat jobb. De här företagarna blir nu utan inkomst. När evenemangskoordinatorn har flyttat evenemang till hösten, har hon fått som svar, ”Jag kommer om mitt företag finns kvar i höst”. Också skrivtolkarnas arbetsuppgifter har minskat drastiskt. Arbetsuppdrag är nästintill obefintliga på grund av att det varken ordnas sammankomster eller undervisning i skolorna. Skrivtolkar får under den här perioden distanstolka till sina kunder via kommunikationskanaler som Skype, Zoom och Teams.

Oroväckande situation i Bolivia

Koordinationen av vårt projekt i Bolivia har så klart också påverkats av den rådande situationen. Inga aktiviteter, där man träffas, går att genomföra. I hela världen har det rapporterats om hur våld i nära relationer ökar under karantän och karantänsliknande situationer. Bolivia är sedan tidigare känt för att ligga högt i statistiken över våld mot kvinnor. Utsattheten för barn och framförallt för flickor med funktionshinder är stor. Nu har informationskampanjer startats och i projektet ska vi försöka hitta bra informationsmaterial som ska spridas till flickor som under karantän måste dela boende med sina förövare.

Situationen i Bolivia kommer onekligen att bli mycket svår och kommer med största sannolikhet att drabbas mycket hårdare än Finland. Hälso- och sjukvårdsystemet är svagt, det finns för lite av både sjukvårdsutrustning, respiratorer och personal. Men den största problematiken i Bolivia är att folket inte har mat för dagen och måste välja mellan att kunna ge sina barn och familjer mat eller att skydda sig för viruset.

Nu mer än någonsin behöver vi solidaritet både inom och mellan länder för att tillsammans övervinna ett virus som inte diskriminerar men som ändå kommer att slå hårdast mot den som redan har det svårt.

Hälsar personalen i Svenska Hörselförbundet

Begränsningar fick oss att expandera

Ingen hade väl kunnat ana att vår vardag skulle ändras på så kort tid, och hur snabbt vi vant oss vid sådant som i mitten av mars hade låtit nästan absurt.

Undantagstillståndet begränsade en hel del, men samtidigt krävde det att var och en av oss tänkte i nya banor och utmanade oss själva. Kunde vi erbjuda DUV:s medlemmar kvalitativt bra klubbverksamhet med bra innehåll och program? Eller skulle vi bara lägga ner klubbverksamheten och vänta tills regeringen kommer med nya riktlinjer i maj?

Framför allt: Vad skulle vi göra med föreningens 15 fritidsledare som gjort ett gott arbete med klubbarna? Borde de ha perimitteras? Efter ett kort övervägande tog DUV Mellersta Nyland beslutet att fortsätta med klubbverksamheten genom att föra över den på nätet. Vi samlades snabbt till ett Zoommöte med fritidsledarna för att diskutera och planera nätverksamheten. Zoommötena förde även en annan positiv sak med sig: genom att alla i lugn och ro kunde berätta hur de har upplevt sin vardag, och hur flera frilansuppdrag plötsligt gick upp i rök, lärde vi känna varandra bättre; team-känslan ökade markant.

Då jag hade små farhågor att nätverksamheten skulle bli torftigare än den vanliga, visade det sig tvärtom att fritidsledarnas kreativitet och inspiration flödat medan de planerat och producerat nätverksamheten. Följande klubbar har haft verksamhet under april: krävande konst, läslustan, konstklubben, allsången, Ankarets Öppet Hus, Dansa fötter/dansklubben, Tians Öppet Hus och motionsklubben.

En positiv sak är också att föreningen tvingades bredda sin digitala produktion, som tidigare varit så gott som obefintlig – vi ordnade bland annat en föreläsning via Zoom med författaren Rosanna Fellman. DUV Mellersta Nyland öppnade Zoom- och Youtubekonton. All information om klubbarnas verksamhet publiceras nu på föreningens webbsida och på Facebooksidan.

Utmaningarna har varit två: att få ut informationen om den digitala verksamheten till intresserade, liksom att det finns tekniska utmaningar på användarsidan som säkert avskräckt en del potentiella deltagare. Här skulle det vara viktigt att inför nästa smittovåg stöda boendepersonalen i att ta i bruk tekniken, och att flera deltagare på boendena skulle ha tillgång till surfplattor.

En annan positiv utveckling som har skett är den att andra DUV-lokalavdelningarna i Svenskfinland och på Åland startat Zoommöten för att prata om sina dagliga arbetsrutiner, få inspiration av varandras verksamhetsformer och skapa naturliga samarbeten. Tillsammans är man så mycket starkare och klockare.

Muluken Cederborg
Fritidskoordinator
DUV Mellersta Nyland

SAMS vänverksamhet

SAMS vänpar har påverkats av Corona-epidemin. Koordinatorerna gjorde en webbenkät och fick reda på att många av olika orsaker inte kunnat fortsätta träffas under undantagstiden.

Vänverksamheten strävar efter en meningsfull fritid för alla genom att man med sin vän hittar på något kul. Nu när man inte kan träffas som vanligt är det extra viktigt att hålla kontakt med nära och kära, även om man bör hålla fysiskt avstånd.

Frivilligvän Alexandra träffar sin vän Jenna genom promenader utomhus. De håller också kontakt via WhatsApp och videosamtal. Hon berättar att de ofta påminner varandra att “det är corona nu – så därför får vi inte kramas”. När det här är över ska vi ha kramkalas har vi sagt. När situationen ändrade fanns vi ändå där för varandra och funderade vad vi faktiskt KAN göra.

Ursula har redan under en längre period hållit distanskontakt med sin vän, på grund av att de bor på olika orter. “Det är väldigt viktigt att hålla kontakt också på distans.” Ursula och hennes vän började efter hennes flytt hålla kontakt via telefon, vilket kändes lite främmande. Efter att hennes vän lärde sig använda WhatsApp med hjälp av personalen började distanskontakten fungera mer naturligt. ”Vi var plötsligt väldigt nära igen när vi kunde se varann.”

Varför är det viktigt att hålla kontakten? Alexandra säger att det är ju nu en annorlunda situation och många tycker det är jobbigt och kämpigt. Då tror jag det är extra viktigt att man stöder och uppmuntrar varandra. Jag har ringt någon varje dag, bara ringt upp för att prata en stund utan att ha något speciellt ärende.

SAMS vänverksamhet vill uppmuntra alla att sända en hälsning till sina nära och kära. Låt dina vänner veta att du tänker på dem. Kanske du bara vill berätta vad som gjort dig glad idag.

Karolina Sjöberg
Frivilligkoordinator i huvudstadsregionen
SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder