SOTE

Regeringen har gett ut lagförslag på en reform av social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendet. Planen är att lagarna ska träda i kraft år 2023.

Enligt förslaget ska ansvaret för att ordna social- och hälsovård och sjukvård överföras från kommunerna till 21 nya vårdlandskap. Helsingfors stad kommer att ha samma ansvar för att ordna tjänster som ett vårdlandskap. I Nyland ska dessutom HUS-landskapssammanslutning ansvara för ordnandet av tjänster inom social- och hälsovården. Syftet med reformen är bland annat att minska skillnaderna i välfärd och hälsa. Ett annat syfte är att bromsa kostnadsökningen.

– Det positiva med överföringen är att det blir ett större befolkningsunderlag. Det kan leda till att man får en större kompetens att använda sig av. En annan bra sak är att social- och hälsovården, sjukvården samt den högspecialiserade sjukvården och socialvården integreras så att det är samma aktör som ansvarar för dem. Tanken är att det här ska leda till större jämlikhet för befolkningen, säger Johanna Lindholm, sakkunnig inom social- och hälsovårdsfrågor vid Folktinget.

Svenskan är mycket uppmärksammad i förslaget jämfört med tidigare reformförslag. Det syns att man har beaktat svenskan i beredningen, konstaterar SAMS jurist Marica Nordman.

Tvåspråkiga vårdlandskap ska ge tjänster på svenska

I de tvåspråkiga vårdlandskapen ska social- och hälsovård ordnas på både finska och svenska så att kunderna blir betjänade på det språk de väljer. De tvåspråkiga vårdlandskapen är Mellersta Österbotten, Österbotten, Egentliga Finland, Kymmenedalen, Västra Nyland, Östra Nyland och Vanda-Kervo. Förutom dem kommer Helsingfors stad att ordna tjänster på svenska.

– När man tänker på de tvåspråkiga vårdlandskapen kan man räkna med Helsingfors också, säger Lindholm.

Enligt förslaget ska det finnas nationalspråksnämnder i de tvåspråkiga landskapen. Nämnderna har i uppdrag att följa med att den svenska servicen fungerar.

Det är viktigt att nämnden har verklig makt och tillräckliga resurser, påpekar Nordman.

Alla tvåspråkiga landskap och Helsingfors är skyldiga att ingå samarbetsavtal kring sådana tjänster som det är absolut nödvändigt att samarbeta kring för att det ska finnas tillgång till dem i hela Svenskfinland.

Samarbetsavtalen är ett redskap som kan förbättra de svenska tjänsternas ställning, säger Lindholm.

– Avtalen ska utvärderas årligen och det är viktigt att målgrupperna som berörs blir hörda när avtalen utvärderas, påpekar Nordman.

Det finns både hot och möjligheter gällande tillgången till tjänster på svenska efter vårdreformen. Lagförslaget ger väldigt goda grunder för service på svenska. Utmaningen är hur landskapen klarar av att förverkliga den i praktiken. En stor del av den svenska servicen kan vinna på att det är större enheter som ansvarar för servicen. Det kräver dock att de tvåspråkiga vårdlandskapen systematiskt går igenom sin svenskspråkiga service.

Ett av de tvåspråkiga vårdlandskapen ska enligt förslaget stödja utvecklandet av de svenskspråkiga tjänsterna i hela landet. Ett tvåspråkigt vårdlandskap ska svara för samordningen vid utarbetandet av samarbetsavtal. Det är inte klart vilket eller vilka vårdlandskap det kommer att vara.

– De finlandssvenska funktions­hinder­organi­satio­nerna har tillsammans funderat på frågan utgående från vilken kunskap som finns i landskapen och vilka egenskaper som behövs för uppgiften, säger tf verksamhetsledare vid SAMS Ilona Salonen.

Kriterier som organisationerna anser vara viktiga är yrkeskunskap på svenska, andelen personer med svenska som modersmål och att det finns läkar- och socialarbetarutbildning samt universitetssjukhus. Funktions­hinderorganisationerna funderar mellan alternativen Helsingfors eller Österbotten. De har även diskuterat huruvida det kunde vara möjligt att HUS har den här rollen.

FAKTA

▶ Reformen av social- och hälsovårdstjänsterna planeras träda i kraft år 2023.

▶ Lagförslagen är på remiss fram till den 25 september.

▶ Enligt reformförslaget kommer social- och hälsovårdstjänsterna att ordnas av 21 vårdlandskap.

▶ Planen är att tjänster på svenska ordnas av de tvåspråkiga landskapen och Helsingfors stad.

▶ Lokala social- och hälsovårdscentraler planeras ansvara för att ge hela basservicen inom social- och hälsovård.

▶ Samarbetsavtal mellan vårdlandskap ska trygga svenskspråkig funktionshinderservice.

Tjänsterna på svenska för personer med funktionsnedsättning

Enligt förslaget ska fler tjänster och mera kompetens samlas till lokala social- och hälsovårdscentraler, som ansvarar för att ge hela basservicen inom social- och hälsovård.

– Går det bra och fungerar, så borde det vara lättare för en person med funktionsnedsättning än det är i dag. Det som är faran med större enheter för den svenskspråkiga klienten är att det finns en risk att den svenska servicen drunknar i de tvåspråkiga landskapen där finskan är i en stor majoritet, säger Lindholm.

Tjänsterna som enligt förslaget regleras i samarbetsavtalen mellan de tvåspråkiga vård­landskapen är sådana som berör personer med funktionsnedsättning. Kårkulla samkommun upplöses, men verksamheten fortsätter i respektive vård­landskaps ägo. Servicen kommer i framtiden till viss del att regleras i de här samarbetsavtalen. Det kommer även tjänster för andra typer av funktions­nedsättningar.

Kårkullas expert- och utvecklingscenter tryggas och överförs till Egentliga Finlands landskap. Kårkullas rådgivningsverksamhet, i praktiken omsorgs­byråerna, blir lokala och införlivas i de landskap där byråerna finns i dag. Även boende­service­enheter, dagcenter och arbetscenter sköts lokalt.

Viktigt att funktionshinderfältet höjer sin röst

Det finns tjänster för personer med funktions­nedsättning som i dag inte fungerar i hela landet på svenska.

Exempel på problematiska tjänster är psykiatriska tjänster, neuropsykiatrisk sakkunskap och olika former av rehabilitering till exempel för personer med MS eller reuma. Tillgången till audionomer samt finlandssvenska teckenspråkstolkar och skrivtolkar har också varit dålig, säger Lindholm.

Lindholm, Nordman och Salonen påpekar att det är viktigt att funktionshinderorganisationerna nu lyfter fram saker de tycker att är viktiga. Salonen tror att organisationerna hittar en gemensam linje, eftersom förslaget är i linje med det ställningstagande som svenskspråkiga funktionshinderorganisationer undertecknade i våras. Det följer även andan i FN:s funktionshinderkonvention.

Text: Linda Rex