NYHETER
Ett bra koncept att samla både anhöriga och personer med bipolär sjukdom för att diskutera tillsammans om bipolaritet. Den feedbacken har gruppledarna Eva Hanses och Malin Knip fått, och nu fortsätter man med samma koncept.
Eva Hanses arbetar på FinFami Österbotten och Malin Knip på Svenska Österbottens Anhörigförening. Tillsammans har de utformat och samarbetat kring den psykoedukativa grupp som för en tid sedan samlade 12 personer som berörs av bipolär sjukdom. Hälften av deltagarna hade bipolär sjukdom och hälften var anhöriga. En gång i veckan träffades gruppen i Vasa, i fem veckor totalt (om man inkluderar återträffen på slutet).
– Under träffarna har vi rört oss i gränslandet mellan terapi och utbildning. Vi har utgått från en bok om bipolaritet och därefter diskuterat olika teman som rör sjukdomen, till exempel symtom på mani och depression, rutiner i vardagen, medicinering och så vidare, berättar Malin Knip.
– Vi vill ge människor möjlighet att träffa varandra och dela erfarenheter. Många av deltagarna tyckte det var givande att få höra hur man upplever sjukdomen från ”andra sidan”, säger Eva Hanses.
– I gruppen fanns både personer som alldeles nyligen fått sin diagnos och personer som har levt med den i många år, så det blev många intressanta diskussioner. Grupper av det här slaget behövs.
Fredrik Nygård är en av dem som deltog i gruppen. Han har levt med psykisk ohälsa i 50 år.
– Jag ville vara med i gruppen för att visa att det går att ha ett bra liv med bipolär sjukdom. Den styr inte mitt liv längre.
Fredrik berättar att han tidigare kunde vara väldigt arg på sin sjukdom och ledsen över att just han drabbats. Idag har han börjat hitta positiva saker med sin bipolaritet. Han uppskattar kreativiteten som kommer med den och förmågan att ta itu med saker och ting.
Numera har han accepterat att han har sjukdomen och han har också lärt sig leva med den.
– Jag har slutat säga ”jag är bipolär”. Nu säger jag att ”jag har bipolär sjukdom”. Jag är inte min sjukdom.
Han är också tacksam över den fina vård och all kunskap som numera finns, och att medicinerna är bra.
– Generationer före oss kan inte ha haft det lätt om de drabbades av psykisk ohälsa, funderar han.
Text och foto: Pernilla Nylund