SISTA ORDET

Den frågan är vi rätt vana vid att höra i vår vardag och jag tror det är en fras som vi vanligtvis inte reflekterar så mycket över. Svaret på frågan varierar självfallet beroende på vem det är som frågar, men oftast svarar vi likadant varje gång och med följdfrågan ”tack bra, hur är det själv?” Sällan svarar vi hur vi egentligen mår och konversationen brukar ofta stanna där efter att man växlat de artiga fraserna med varandra. Jag brukar tänka på ifall någon svarar ärligt hur hen har det, är jag beredd att lyssna då?

Av finländarna upplever var tionde att de känner sig ensamma. Forskning visar att ensamhet kan öka risken för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, demenssjukdomar och cancer. Vi vet att sociala relationer och kontakten till vänner och familj är viktiga för att vi ska må bra. Det är dock viktigt att skilja på frivillig och ofrivillig ensamhet. Alla människor har behov av ensamhet ibland. Att vara ensam kan vara väldigt återhämtande. Många upplever att man i ensamheten ges tid att reflektera och få tankar på plats. Ofrivillig ensamhet kan däremot påverka stressystemet i kroppen vilket på sikt kan leda till både fysisk och psykisk ohälsa. Statistik visar att de som känner sig mest ensamma i Finland är 20 till 29-åringar följt av sjuttioplussare. Är ofrivillig ensamhet vår nya tids folksjukdom undrar jag ibland?

Det finns forskning som visar att personer med funktionsnedsättning ofta har en begränsad umgängeskrets under fritiden vilket kan hindra ett fullgott socialt liv. Det kan finnas flera orsaker till ofrivillig ensamhet bland personer med funktionsnedsättning. För att nämna några exempel så kan samhällets stödformer inte vara tillräckliga. Det kan handla om att man inte har tillräckligt med färdtjänstresor för att ta sig ut. Eller att man inte har råd att göra de saker man önskar. Det är många som lever på små pensioner och det kan vara svårt att få tillträde till arbetsmarknaden. Det kan också handla om mentala trösklar, det kan kännas skrämmande att söka sig ut för att träffa andra. Oavsett vilken orsaken är så kan vi ändra på det här, små steg i taget. Vissa saker kräver ändringar på nationell nivå och kan ta tid. Men det finns saker både du och jag kan göra redan idag för att motverka ensamhet. Nu befinner vi oss i en situation som gör att det är viktigare än någonsin att vi ser och bekräftar varandra. Coronaviruspandemin kan medföra att man känner sig mera ensam än vanligt.

Jag uppmanar just dig att idag ringa det där samtalet du har tänkt göra så länge. Ställ frågan ”hur mår du” och var beredd att lyssna om det behövs. Du behöver inte ha alla svar. Det viktigaste är att du finns där. Du kan också lämna en hälsning ifall personen du kontaktar inte kan ta emot samtalet själv, eller varför inte sända ett sms att du tänker på hen. Du kan också göra någon glad genom att ringa ett videosamtal för att dricka kaffe tillsammans och njuta av en kaffestund digitalt. Det jag älskade förut, och fortsättningsvis gör, är snigelpost. Skriv ett brev eller vykort ifall du känner för det. Det är något jag gör ofta för jag tycker att det är roligt. Det viktigaste är inte HUR du tar kontakt, det viktigaste är att du TAR KONTAKT! Det handlar om små enkla gester som har väldigt stor betydelse. Tillsammans klarar vi det här och ingen ska behöva känna sig ensam. Är DU med på det här? Gör det redan idag!

Anna Caldén är vikarierande frivilligkoordinator för SAMS vänverksamhet i Österbotten och ordförande för Funktionsrätt med ansvar.