JURISTEN HAR ORDET

I skrivande stund befinner sig Finland i undantagsläget. I skrivande stund är första maj bakom knuten och det är svårt att ens förutspå vad läget senare under sommaren är– då du läser det här. Det finns ändå två iakttagelser jag vill dela med mig i denna kolumn. Den ena handlar om nuet och den andra om framtiden – livet efter krisen.

För det första vill jag dels gratulera dig och påminna dig om att vi lever i en rättsstat. Det betyder att all offentlig maktutövning ska bygga på lag. Även i undantagstillståndet så bygger undantagen på beredskapslagen och andra rättskällor. Även i undantagstillståndet ska medborgerliga rättigheter och friheter värnas och de kan endast begränsas till den mån som är nödvändigt och beskrivet i lagen. Även i undantagstillståndet ska subjektiva rättigheter så som personlig assistans garanteras av kommunen, som har ett särskilt ansvar före dessa. Även i undantagstillståndet ska begränsningar på självbestämmanderätten förankras i skilda beslut och kommuniceras till de vederbörande – klienten, intressebevakaren och hemkommunen. Trots att det är klokt att undvika onödiga sociala kontakter så är undantagstillståndet ingen s.k. carte blanche att begränsa på t.ex. rörelsefriheten. Istället uppmanar social- och hälsovårdsministeriet att t.ex. personal på boenden bemöter klienterna för att diskutera om vad läget är och på vilka sätt det går att hantera situationen. Till exempel enligt lagen om smittsamma sjukdomar så ska beslut om isolering och karantän alltid ske på individuella grunder. Kollektiva beslut har inget stöd i lagen. Jag vill även uppmärksamma er om följande. Då Handikappforum fört diskussioner med social- och hälsovårdsministeriet har det även funnits ett tydligt samförstånd:

– Inga handikappservicetjänster eller rätt till hjälpmedel ska försämras eller tillintetgöras endast på grund av undantagstillståndet. Inskränkningar fås endast göras om de är absolut nödvändiga och det här är en hög tröskel.

Avstängningen av Nyland avslutades i förväg, då det inte längre tolkades som nödvändigt. Det är sannolikt att åtminstone en del av begränsningsåtgärderna kommer att luckras upp vartefter de inte längre kan ses som nödvändiga. Situationen är ändå inte statiskt – det som inte längre är nödvändigt imorgon, kan vara det åter om en månad.

Jag tror att jag nu skrivit nog om nuläget. Det är dags att flytta fokuset till framtiden. Kriser och omvälvningar innebär också möjligheter till förändring och utveckling. Plötsligt behöver vi inte längre trava på de samma spår som fört oss hit. Jag skulle gärna se att funktionshindersfältet på olika vis utnyttjade de möjligheter som krisen kan innebära. Kalle Könkkölä krävde redan tidigare i sin rapport om alternativa sparåtgärder att kravet på onödiga läkarintyg avskaffas. Vi kunde nu med hänvisning till både smittorisk och personalresurser kräva att det här kravet verkställs för samtliga personer med varaktiga funktionsnedsättningar. Könkköläs rapport uppmärksammade även att leasing-bilar ofta skulle vara mera kostnadseffektiva än färdtjänster. Vi kunde här åter kräva det här igen med hänvisning till dels smittorisken och dels kostnadseffektiviteten. På grund av den omvälvande – och globala – krisen kommer också finansieringen av välfärdssamhället står inför nya utmaningar. Nu om någonsin är det viktigt att ta tillvara på vartenda individ. Vi måste kunna erbjuda vägar till god utbildning och platser i arbetslivet för alla som arbeta eller studera. Även då världsekonomin stormar så kan vi förhoppningsvis vara till mötesgående och produktiva för varandra. I det nya normala ska vi vara med.

Elias Vartio
Juridiskt ombud
SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder

FOTO: SOFIA JERNSTRÖM